Heija 3365

Född

1926

Ras

Nordsvensk Brukshäst

Kön

Sto

Uppfödare

J. Halvarsson, Fåker

Ägare

E. J. Eriksson, Alnö

Färg

svartbrun, stjärn, vvff

Höjd

150-190-31,6-7,1 cm

Premierad

B (1936)

Övrigt

Km.-tid: 1.56,4

1939: Betäckt med Silver 590
1940: Gall

Familjen Halvarsson och Heija

Halvarssons i Stengärde, Fåker, är en av de trognaste släkterna inom det jämtländska travet. Ända sedan travbanan i Östersund invigdes har namnet förekommit i resultatlistorna. Johannes Halvarsson höll hästarna för jord- och skogsbruket. Men det var sönerna som gjorde dom kända. Johannes kallade sig bara J. Halvarsson. Han tyckte dopnamnet var för långt. Om han var en lat person förtäljer inte historien. Men när han skulle betäcka stoet Doris använde han Hårfager II. Inte för att han tyckte, att det var bästa hingsten, utan för att han stod i granngården.

Den parningen gav Heija - stammodern till Halvarssons stora framgångar. Heijas första avkomma hette Valona (e. Valde). Det var en mycket bra häst, som tyvärr inte stod distansen. 1934 startade hon i Uppfödningsloppet med Anton vid tömmarna. Anton hade åkt in någon dag i förvåg till stan och körde där i lag med Jöns Olofsson och hans Elsass. Jöns blev imponerad av Valona och sa:

- Du har en bra märr. Ska vi byta hästar!

Men Anton ville inte. Och det lär han ha ångrat. Elsass vann Uppfödningsloppet och blev en aktad avelshingst.

Valona kom ut som 4-åring och vann fyra segrar på Storsjöns is och tog rekordet 51,0. Hon vann även några lopp på banan i början av 40-talet. I aveln lämnade hon sedan Valenta, som i sin tur bl.a. fick Otto och Valmina.

Heijvor (e. Vaagaarn) var Heijas andra avkomma. Hon var helt outstanding i Uppfödningsloppet 1936. Hon vann sex lopp det året, bl.a. det första som kördes på banan med Olof i sulkyn, och var bara halvsekunden från svenska rekordet. Och det hade hon nog tagit om sonen Anton kört for rekord. Sista tävlingsdagen 1936 stod Heijvor 180 m efter täten och vann på 57. Samma dag vann man snabbloppet på 59 på den tunga banan.

Heijvors karriär fortsatte som fyraåring , då hon bland annat vann det sista Stora 4-årsloppet på Solvalla. Olle Forsberg kom tvåa med Pylana. Stengärde by med fem gårdar tog de två första platserna i Solvallas stora årgångslopp. Det var minsann inte dåligt. Brödraskaran blev så att säga fulltalig på Heijvor när Bror körde rekord med henne, 1.45,7 i en kort men lyckosam come back 1947. Heijvor höll annars inte ihop utan fick ägna sig åt avelsboxen. Olof Halvarsson försvann nästan ur resultatlistorna med Heijvor.

Heijvor bildade ingen stolinje i aveln. Hon fick ett stoföl, som avled. Men hon lämnade Jungvar (e. Junger), som segrade i Stora 4-årsloppet för Bror 1945. Heijvor lämnade också Solvar (e. Solo), som gick 40 blankt, vann många lopp och kom tvåa i Stora 4-årsloppet 1949 efter Lulo, men före sådana kanoner som Tejola, Sally, Rolly och Ilajung. Solvar vann också landskapsloppet på Bergsåker.

 

Ur Travare och hästfolk i Jämtland, av Per-Olof Forslund

Utlåtande

Djup, lågbent, bred, lång rygg, lång sluttande kruppa, hård.