Veikle Balder

Född

1849 (enligt Chr. W. Hlj. född 1848)

Avliden

hösten 1873

Ras

Dölehäst

Kön

Hingst

Uppfödare

Korsvoll i Dovre, Norge

Tillhörig

Ole Veikle i Kvam, Norge

Färg

mörkbrun

Höjd

154 cm

Övrigt

1852: Såld till Iver Tofte på Dovre.

1855: Såld till Ole Veikle för 1200 NOK.

1859: 1:a premie: Hingstbolag i Nordre Fron via Ole Veikle.

1861: 1:a premie: ---

Veiklebalder klassas idag som kallblodshästens fader i Norge. Har satt djupa spår efter sig i aveln och finns nästintill i alla kallblods stamtavlor. Med sitt fullblodsinslag var han inte allt för olik dagens lätta kallblodstravare.

Föddes under namnet Balder och köptes som 3-åring av Iver Tofte på Dovre. Där användes han både i aveln och i bruket innan han 1855 såldes till Ole Veikle i Kvam, därefter gick han under namnet Veiklebalder och blev kvar i dennes ägo tills han sköts 1873, 24 år gammal.

Lämnade 40 avelshingstar och 61 avelsston efter sig. Statens första säterhingst. Gick åren 1862-1869 i Heimdalen och i Sikkilsdalen.

 

Veikle-Balder

Många större, många grövre, många kanske mer respektabla hingstar är uppfödd i Gudbrandsdalen sedan Balder på Veikle hösten 1873 stöp för nådaskottet, men knappast någon har ännu skaffat sig ett så välkänt namn som Veiklehingsten över hela Norge, ja över stora delar av Sverige med.

Balder var född 1849 på Korsvoll i Dovre. Därifrån såldes hingsten 1852 till Iver Tofte på Dovre som ägde honom till 1855, då Ole Veikle köpte honom för 1200 NOK som bygdehingst i Kvam, Nordre Fron. Han gick senare 8 år i statens hästavelsäter.

Av stamtavlan kan man se att Veikle-Balder i 3:e led härstammar från engelskt fullblod och t.om från en så berömd hingst som Partisan xx. Man gillade i grunden inte denna upptäckt, att Gudbrandsdalens förnämste hingst var nära besläktat med engelskt fullblod och man har också försökt att nekat detta. Modern ska ha blivit ombetäckt med en annan hingst o.s.v. lät historierna. Det är därför av den anledningen anställt så grundliga undersökningar som möjligt. Alla berättelser från de mest kompetenta män stämmer emellertid överrens om, att Veikle-Balders härstamning från Odin är riktig. Dom som tidigare år studerat hingstens avkommor kunde också vittna om att hans ättlingar hade en egen ädel prägling som hästmännen inte tog fel på.

Angående Veikle-Balders utseende hänvisar man till följande uttalande:

"Da jeg første gang saa denne hest 1859 på Stav, då den visades till konkurrans om Præmie, utbrød jeg: Dette er ingen Dølehest, men den fremstilledes som saadan og uagtet jeg vidste, at enhver vakker hest i Dalen - uanseet fra hvilken rase den nedstammer - paastaaes at være Dølehest, kunde jag ikke førend længere tid efter utstillingen erholde bevis for att Balder nedstammede fra Odin. Hvad der strax faldt i øinene ved at betragte den omhandlede hest var dens lille, velformede hoved og smukke ørelag, men mest udpræget var dens gode sammenføining af hals og hoved, hvad der maatte bringe enhver hestekjender til att see, at den ikke var af (ren) gudbrandsdalsk rase, da denne gjennemgaaende udmærker sig ved det modsatte. Hestens ovrige exteriør bar fulstændigt dølepræg. Naar jeg har hørt, og muligens læst, at Veikle-Balder skulde have havt et præg, ganske svarende til det, vor nuværende dølehest har, er dette ganske feilagtig. Dens hoved og hals viste altfor tydelig, att der i den hest var fremmed blod, og at dette kun havde havt en heldig inflydelse, idet den, vid sedan af sit elegante præg, havde benførhed og formfyldighet." (Brev till S.P. 29/3 1878 från överstelöjtnant Holansen, prisdommare vid utställningen på Stav 1859)

Men var är, om man frågar, Veikle-Baldertypen nu? Var ser man spåren av det ädlare blodet? På detta kan besvaras: Dölehästens förändrade form ska inte tillskrivas Veikle-Balders mer eller mindre tunnare blod. Den är en frukt av den rädsla för den ändrade avelsriktningen från början av 1870-talet och urvalet av avelsdjur som gjorts i enlighet med detta på utställningarna. Dom grova, tunga hästarna har spekat första fiolet - de ädlare typerna har helt enkelt dragit sig ur dansen.

Källa: Stambok Gudbrandsdalsk Rase band I