Rappa

ID

NV-569

Född

1920

Ras

Nordsvensk Brukshäst

Kön

Sto

Färg

brun

Övrigt

Äldsta och bästa stolinjen!

På gården i Gåxsjö hos Bertil Eriksson har mödernet funnits sedan 1896. Och man kan sedan Rappa och hennes ättlingar räkna stammen som den absolut bästa i Jämtland bland nordsvenskar.

Bertil Erikssons farfarsfar bytte i Trondheim till sig ett gulgrått sto mot en värdelös valack. Året var 1896. Detta sto betäcktes med bergsardennern Milton. Resultatet blev Flora, som med William lämnade Stjärna som med Einar gav Rappa och från den stunden så blev den Erikssonska rasen mer känd som travare än arbetshästar.

Med Dacke fick Rappa en dotter vid namn Miranda. Hon kom att bli en mycket duktig travare för familjen och grannen Jöns Olofsson, som var delägare. Miranda såldes sedan till Stall Casino och i den nya ägon blommade hon verkligen upp. 1940 vann Miranda nio lopp på Solvalla och blev säsongsbäst. Miranda lämnade sedan Miressa, som segrade i Uppfödningsloppet 1945. Miressa blev med Solo moder till Netto, ett stort löfte som inte höll ihop men ändå slog svenskt rekord som 3-åring. Miressas halvsyster Mirola fick sällskap av Remin i avelsboxen och det resulterade i Merkur. Han segrade vid ett flertal tillfällen i landsdelskampen, vann lopp i elva säsonger och plockade totalt hem 61 vinster.

Rappas andra dotter hette Flora (e. Jämte). Flora var en hygglig travare. Men det ekonomiska läget hos Erikssons i Gåxsjö var sådant, att Flora först fick göra rätt för sig i arbetskörning innan tid kunde ges till lek och nöjen. Ändå vann hon på 30-talet drygt 10 segrar och tog rekordet 47.1. Flora lämnade Trånnu, som 1937 vann Uppfödningsloppet och sedan blev premierad och verkade som avelshingst i norra Ångermanland.

Floras sista föl var Lillemor och med henne blev den Erikssonska stammen mest känd. Lillemor ägdes av Erik Erikssons äldre broder Anders. Han gav bort Lillemor till en syster, men hennes make kunde inte tämja Lillemor. Erik Eriksson kastbytte då Lillemor mot en snäll och inkörd hingst. Lillemor debuterade inte forrän som 4-åring 1949. Det året kunde Östersund visa upp en kull som aldrig förr - eller senare heller för den delen. Lillemor vann tre raka segrar, men var inte anmäld i Östersunds Stora 4-åringslopp. Hon vann istället 4-åringsloppet i Gävle. Lillemor stod sedan i avelsboxen tre år innan hon kom ut 1953 och vann några lopp. Sedan blev det ytterligare avkommor innan hon kom tillbaka 1956 och 1958. För sonen Bertil Eriksson segrade hon i flera lopp igen och som 13-åring tog hon rekordet 41,7. Sammanlagt under den splittrade karriären blev det 12.900 kronor i prispengar. Lillemor hade många goda egenskaper och en egenhet som hon, eller kanske ägarna, måste vara ensamma om inom travet; hon tävlade enbart i dräktigt tillstånd!

Lillemor fick 12 avkommor. De mest betydande var Minella, Herja, Soten, Herdsista och Jubla. Minella (e. Remin) debuterade på Föllingesjön med vinst. Premiären på banan gav ett fjärdepris efter ett otal galopper. Andra starten var Uppfödningsloppet. Minella vann på 2.08,5 och mötte då sådana hästar som Netto, Reval, Greitind och Junius. Hon vann också Gävles Stora 3-åringslopp. Sista starten som 3-åring satte hon ett prydligt svenskt rekord med 1.45,4. Loppet var utskrivet över 1600m och Minella startade från 1840m med nummer 22. Netto vann på 1.49,3. Det var svenskt rekord för 3-åriga hingstar. Minella var tvåa på nästan fyra sekunder bättre tid! Sedan var det sluttävlat det året for Minella. 3-åringarna fick nämligen bara maximalt starta åtta gånger.

På vårkanten som 4-åring var Minella nästan oslagbar. I mitten av juni gick hon svenskt rekord for 4-åriga ston på 42,1. Det rekordet skulle sedan lillasyster Herja putsa två gånger. Roger med nästan 100.000 kr i ryggen vann loppet före Minella med 4.000 på banken. Minella tog sedan hem Bergsåkers Stora 4-åringslopp, men fick i samma veva en tarminfektion, som förstörde säsongen och den framtida karriären. Hon gjorde dock flera come backförsök, vann när hon var frisk, men blev aldrig sig själv. 1957 vann Minella 8 gånger på 15 starter förutom landsdelskampen i Trondheim. Minella vann dock två landsdelskamper och tog rekordet 1.38,0. Hon blev en succé i avelsboxen.

Herja (e. Herding) kom att ge ännu större berömmelse åt Lillemor. Hon startade fyra gånger som treåring och vann alla gångerna, bland annat Uppfödningsloppet och tog rekordet 1.56,3. Som 4-åring 1958 fortsatte segerparaden. Det var först i hennes 18:e start hon fick känna förlustbagarens sura smak. Hon vann Östersunds Stora 4-åringslopp. Hon slog svenskt rekord med 40,2. Hon putsade veckan efter sitt eget rekord till 39 ,3 och var då tvåa efter Kasimir, som härstammade från gården i Gåxsjö genom mormodern Miranda. Efter 4-årssäsongen hade Herja gjort 23 starter, vunnit 21 lopp och varit tvåa och trea i de övriga. Hon utsågs till Årets Häst alla kategorier i Sverige!

Herja fick fort mycket pengar på sig och kom som 5-åring ut i högsta klassen. Hon visade fortsättningsvis inte samma överlägsenhet. Men hon vann en del lopp och tog rekordet 35,8 innan hon som en annan stor talang, Reval, blev offer för lågornas rov. Bertil Eriksson hade köpt en ny gård och renoverat stallet med stora boxar. Där placerades Herja och hennes helsyster Lill-Flora, när elden en natt bröt ut.

- Lill-Flora var ett stort löfte hon också. Hon hade bara 4.000 på sig och hade börjat släppa till. Vi körde lätt under 40 med henne, då hon omkom.

Herja hade kanske inte så mycket kvar för tävlingsbanan. Men elden odelade en mycket intressant avelskarriär.

Av Lillemors övriga avkommor blev Jubla en häst för näst högsta klassen på Östersundstravet. Hon tog 26 segrar, tjänade 48.000 kronor och noterade 35,4. Hon segrade också i högsta klassen en gång i ledning hela vägen. Tre år i följd vann hon lopp 1 maj.

Herdsista var Lillemors sista avkomma (e. Herding). Hon såldes till Allan Söderlind i Umeå. Herdsistas dotter Bestbläsan gick 30,5 och tjänade 101.000 kr. Söderlind skulle göra fler goda affärer med Erik och Bertil Eriksson.

Minella började sin tid i avelsboxen lysande. Den förstfödde hette Mivinn (e. Torvinn) och fick rekordet 1.57,0. Han startade bara för att få ett rekord. Det krävdes nämligen av premieringsnämnden. Mivinn fick nådiga nicken för avelsarbete och såldes norrut. Torvinn fick chansen en gång till med Minella och av det blev Torinell. Han såldes för 3.500 kr på auktion. Erikssons hade fyra hästar med sig till budgivningen och alla måste säljas för det fanns ingen plats i stallet hemma. Torinell blev en av landets absolut bästa nordsvenska hästar. Han slog svenskt rekord som 4-åring med 1.33,9. Han vann 74 segrar och plockade hem nästan 300.000 kr. I nordsvenska mästerskapet blev han målfotoslagen av Kvisslebrun, som förresten också avlägset härstammar från Gåxsjö-ätten. Auktionspriset på Torinell ångrade i alla fall inte köparen Allan Söderlind.

Erikssons bytte sedan hingst till Minella och tog norskimporten Skarphedin. Det gav Skarpmin. Han kom ut 1968 och vann sex av de stipulerade åtta starterna. Som valack fick han inte starta i Uppfödningsloppet. Men han slog banrekordet med 42,8 och drog fram Skarpisa till det svenska storekordet 41,5. Skarpmin var först i mål och det var en tröst, för den som förlorade rekordet var modern Minella. Som 4-åring vann han fyra lopp och det viktigaste, Östersunds Stora 4-åringspris. Det betydde 25.000 kronors påslag och med den bördan hade han svårt att hävda sig. Han gick just aldrig fortare än de 1.39,0 han noterade vid segern. Allan Söderlind gjorde affär igen, men nu gick det sämre. Skarpmin travade visserligen 32.4 i ett hänglopp på Solänget, men plockade bara två vinster på tre år för nye ägaren.

De stora framgångarna för Lillemor eller Flora-linjen var nu slut. Mella (Skarphedin-Minella) var en duktig unghäst, vann 10 lopp och tog rekordet 40,3.

- Hon var nog den mest lovande vi haft på gården. Men som tvååring slet hon sig och gick ned i ett myrdike och blev skadad. Farsan lappade ihop henne och då vann hon, men så gick skadan upp igen. Så höll vi på några år, innan hon klev in i aveln.

Jubla har lämnat Lamina som gick 33 i Romme, Jubeljena (Bestmin), som vunnit 8-9 lopp och gått 1.34. Hon är snabb men osäker och skall nu överta Jublas plats som fölmärr.

- Jubla måste jag slakta. Det var mitt livs tråkigaste händelse inom travet, säger Bertil Eriksson.

Ett mycket stort antal hästar har passerat Erikssons gård i Gåxsjö under detta århundrade. Bara Bertil har varit med om att tämja och köra in över 100. Bertils största glädjeämne på tävlingsbanan var segern med Skarpmin i 4-åringsloppet:

-Skapmin gillade inte att gå i ledningen. Men jag åkte omkring med en proffskusk i provstarten som var så nervös, att han inte kunde prata. Då tänkte jag, det törs faan inte ligga mitt i fältet med såna nervknippen. Jag hade springspår, och det var så trångt att sulkyhjulen tog i startpålen och ekipaget innanför. Vi kom dock iväg och ledde varje meter av loppet.

Fadern Erik värdesatter segern i Uppfödningsloppet med Minella högst. Av någon anledning är det bara Uppfödningsloppet som räknas för de gamla hästkarlarna, trots att det i Östersunds Stora 4-åringspris är så oerhört mycket mer pengar att tävla om. Framgångar som både far och son glädjer sig åt är segrarna i landsdelskampen. Minella vann två och Herja en. Till de oförglömliga minnena hör också den travdag 1958, då Lillemor och döttrarna Minella och Herja vann lopp.

De Erikssonska tävlingsfärgerna, röd stjärna på blå dräkt, är de äldsta inregistrerade i Jämtland och har gått i flera generationer. Dom får vi se i fortsättningen liksom den karaktäristiska gulgrå hästrasen från Gåxsjö.

Ur Travare och hästfolk i Jämtland, av Per-Olof Forslund