Torso

Född

1964

Avliden

1974 (död efter lopp på Bjerke)

Ras

Kallblodig Travare

Kön

Hingst

Uppfödare

Olle Dahlström, Järpen

Färg

brun

Övrigt

192 starter (42-24-28)
144,670 kr
30,2k  34,6al  30,2m

1972: Vann Sven O Perssons Minneslöp på 1.34,1.
Vann Hästägarkannan på 1.34,2.

TORSO - krigaren

Stora krigare dör på slagfältet. Det gjorde Torso också! En höstdag på Bjerke i Oslo 1974 föll den 10-årige hingsten död ned efter en landskamp där han lunkade i mål som femma. Torso och Olle Dahlström i Hissmofors var ett oskiljaktigt par. Det var ett slags äktenskap som fick ersätta det vanliga äktenskapet för Olle. Han hade haft Torso sedan födseln och sonen till Torvinn och Solo Samba tog sig för Olle rent mänskliga former. Det var en exteriört fin häst, grov, brun med stjärn, kort strimma och vita kotor. Vid sidan av banan var han trevlig och trivsam.

-Ja, han var så klok, att han förstod banne mig när man pratade med honom.

I tävling var Torso också en underbar häst. Han var lat i jobb och provstarter och körde aldrig fortare än två minuter ensam. Men i lopp var han obeveklig. Det finns nog knappast någon häst i Jämtland som så klart har vetat var mållinjen funnits. Torsos upplopp - när han var på topp - var formidabla och de allra flesta av de 42 segrar han tog, vanns med nosen. Att det blev så små segermarginaler var inga tillfälligheter. Torso var naturligtvis född travare. Men han tog lång tid på sig att visa talangerna. Han debuterade som treåring på 2.18 och gjorde den första säsongen 2.04,5 som bäst i sex starter. Det gav ett tredjepris och 460 kronor. Som 4-åring lossnade det något och det blev fyra segrar med 46,1 som rekord. Han var anmäld till Stora 4-åringsloppet.

- Men han fick en hovböld och jag fick stryka. Bättre än en matlapp har det i alla fall inte blivit.

1970 - som 6-åring - hade Torso mognat. Han vann sex segrar det året och travade 36,7. Han hade nu tagit steget upp i mellankalla och började visa upp sin strålande spurtförmåga. Olle och sonen Håkan turades om vid tömmarna och det väckte lika stor förundran var gång de över upploppet bytte en jumboplacering mot seger.

-Ja, det var konstigt, tycker Olle, att publiken aldrig upptäckte hur bra han var. Han gav nästan alltid för höga odds...

Det fanns dock många som stöttade Torso på toton. Och de fick bra utdelning. Han segrade sju gånger som 7-åring, nio gånger som åttaåring, fyra gånger under nioårssäsongen och nio gånger sitt sista verksamma år. Totalt blev det 42 vinster, 94 placeringar bland de tre och 144.670 kr. Torsos tre sista tävlingsår var fulla av resor och sökande av tufft motstånd. 1972 vann han båda avdelningarna i Danneros vårpriset och besegrade där bland andra Svinn. Det året hemförde han också Östersunds Stora Pris - den senaste som togs av en jämthäst. Torso var tvåa i korta avdelningen och vann den långa. I det slagna fältet fanns då både Sabin och Brimsgutten. Det här året sänkte Torso rekordet till 32,2 och plockade in över 40.000 kr. Det var en imponerande siffra för tio år sedan, innan V 65 och inflationen av storlopp även för nordsvenskar tog fart.

1973 deltog Torso för första gången i nordsvenska mästerskapet. Han uppträdde lojt, blev femma och missade landslagsplatsen. Han tog revansch i Bergsåkers Hästägarkanna, där Brimsgutten förlorade igen. Till hans segrar detta år hörde också vinsten i Cirkelloppet före Spiltagutt och Brimsgutten. Han vann också Hästägarkannan i Östersund och satte sitt rekord 30,2. Torso blev detta år visad för premieringsnämnden och godkändes för aveln. Torso stod på topp sitt sista år. Han vann nio segrar och blev mycket bejublad i Cirkelloppet. Den första avdelningen såg Ess Express som stor favorit, men Torso vann lätt till publikens missnöjda mummel. De tyckte Ess Express var passivt körd. I den andra avdelningen var Gustav Lennartsson retad och skulle ha revansch. Men mot Torsos vanliga vassa speed kunde inte "Esset" värja sig. I början av detta år löpte Hissmoforshästen dött lopp mot Elsa Håp på Solvalla. Det var andra gången i hans karriär det hände. Första gången var på Bergsåker mot Elslunda. I nordsvenska mästerskapet uppträdde han åter lojt, men tog sin landslagsplats.

- Och på Bjerke hade jag stora segerfunderingar, berättar Olle om sin tragedi. Jag låg i täten när ett halvvarv återstod och då hade jag inte kört en meter. Och alla vet ju vad Torso åstadkom över ett upplopp. Men när jag lättade på tömmarna 250 m kvar, så hände ingenting.

-Jag förstod att det var något fel, så jag slutade köra. Men han lunkade ändå i mål som femma. Efter mål hoppade jag av, tog av honom huvudlaget och gick av banan, då han raglade till och föll omkull. Veterinären som tillkallades konstaterade att han var död, berättar Olle med viss darr på stämman ännu efter åtta år.

Torso hade mycket ogjort på tävlingsbanan, då han dog. Han hade också en lovande avelskarriär framför sig. Han betäckte 18 ston och ur detta lilla material har kommit Orso, Lutor och Fyråpojken. Olle Dahlström begärde obduktionsprotokoll och fick besked att hästen dött av hjärtsvikt.

- Men personligen skyller jag på vaccineringen, som var obligatorisk. Efter den hade han feber av och till. Men någon sjukdom bröt aldrig ut. Jag tror att han fick en infektion av vaccinet, som sedan fällde honom på Bjerke. Torso var oförsakrad och värd en hel del, premierad som han var. Men de förlorade pengarna sörjer inte Olle.

- Man kan inte ersätta en livskamrat med pengar. Och Torso var mer än en häst for mig.

Ur Travare och hästfolk i Jämtland, av Per-Olof Forslund